Q&A om Lifedancing-praktiken 2018-01-24T15:23:20+00:00

m10sQ&A om Lifedancing-praktiken

When we change the way we move, we can change the way we live.
Guy och Kathlyn Hendricks

När du praktiserat Lifedancing ett tag, kanske du märker att ditt rörelsemönster är detsamma hela tiden. Det är lätt att fastna i sin bekvämlighetszon på dansgolvet, precis som i livet. Du kör dina moves, men känner dig inte riktigt närvarande och får inget flöde i din dans. Hur komma vidare? Här några vanliga frågor och lite tankar kring hur man kan fördjupa sin Lifedancing-praktik.

Q: Varför är det så himla viktigt att landa och värma upp innan danspasset?

A: När du kommer i god tid hinner du landa i dig själv, i gruppen, i rummet. Du får en chans att förbereda dig för danspraktiken genom att värma upp kroppen ordentligt. Kanske vill du vila lite först, eller köra lite stretching eller yoga, eller meditera. Uppvärmningen gör ofta enorm skillnad för din danspraktik.

Q: Varför övar vi alltid centrering och grundning? Jag tycker det är tråkigt, särskilt grundningen, och väntar bara på att det ska ta slut så jag får börja dansa.

A: Yes, centreringen och grundningen kan kännas tråkiga om man inte går in i dem helt och fullt. Testa att istället gilla läget och pröva att gå ännu djupare in i övningarna: försök känna kroppen inifrån med så mycket närvaro som möjligt (istället för att betrakta kroppen utifrån, som ett objekt). Surfa med på andningsvågen, inifrån och ut. Kom hem till dig själv – var ska du annars vara?

Q: Det händer inget i jordfasen. Receptivitet… jag har ingen aning om hur jag ska ta emot mig själv. Det känns bara konstigt. Och varför rör sig folk så lite? Jag trodde det här var en danskurs?

A: Passa på att fördjupa relationen med kroppen genom att öva receptivitet i jordfasen: vänta in dig själv, ta emot dig själv, känn, lyssna och se dig själv inifrån. Träna dig på att vara med det som är.

Q: Jag är fruktansvärt stel i kroppen och känner mig totalt avstängd. Vad ska jag göra?

A: Isolera olika kroppsdelar och rör på dem en i taget i respektive element. Jord: fötter, knän, ben. Eld: höfter. Vatten: huvud, nacke, hals. Luft: bröst och bröstrygg, midja, armar, händer.
Försök möta upp det stela med närvaro och vänlighet. Lär känna stelheten. Fråga om det har ett uttryck, be det visa sig och ta gestalt genom dans och kanske ljud.

Q: Jag är småbarnsförälder, har andra människor runt mig 24/7 och när jag kommer till dansen vill jag bara vara med mig själv och dansa min egen dans. Är det OK?

A: Absolut! Vi fattar! Golvet är ditt – använd det på det sätt som känns bra för dig (gäller inte bara småbarnsföräldrar)!

Q: Jag hamnar liksom utanför mig själv när jag dansar tillsammans med andra, särskilt i eldfasen. Hur kan jag vara kvar i mig själv, och samtidigt möta andra?

A: Våga prova nya rörelser, t.ex. genom att härma hur andra dansare rör sig. Kan vara oväntat inspirerande och lockar ofta fram nya moves. Testa också att dansa tillsammans med andra, även om det är utmanande. Jobba med centreringen, försök vara kvar hemma hos dig själv. Tänk gränser, tänk integritet. På dansgolvet kan vi öva och sedan ta erfarenheterna med oss ut i livet!

Q: Hur dansar man vattenfasen? Släppa taget, överlämna sig… det är för abstrakt. Jag fattar inte.

A:

Q: I luftfasen verkar alla andra så kreativa och öppna. Själv känner jag mig stel och obekväm. Frihet, lätthet… knappast. Hur gör jag?

A:

Q: Varför är är det så mycket prat om integrering? Vad betyder det?

A: