När vi rör oss fritt, verkar det som om vi får tillgång till oändliga skikt inom oss själva.
Vi kan möta och uppleva lager på lager av fysiska
förnimmelser, känslor, tankar, insikter, minnen och bilder som kan upplevas djupt meningsbärande,
även om vi i stunden inte riktigt förstår vad det handlar om.
Marcel Proust skriver:
Våra armar och fötter är fulla av slumrande minnen från vårt förflutna.
Ja, allt finns lagrat i kroppen, och när vi sätter oss i rörelse, reser vi också i tiden.
Kanske handlar det inte bara om oss: vår kropp, vår tid, vårt liv.
Kanske sätter vi generationers slumrande minnen i rörelse genom vår dans.
Kanske vi förkroppsligar, uttrycker, släpper och skiftar mönster som fastnat i våra förfäders omedvetenhet,
och bidrar på så sätt till ett friare flöde – i alla riktningar – i den gemensamma livsfloden.
Carina-Maria Caur