Q&A om Lifedancing-praktiken
When we change the way we move, we can change the way we live.
Guy och Kathlyn Hendricks
Det är lätt att fastna i sin bekvämlighetszon på dansgolvet, precis som i livet. Du kör dina moves men känner dig inte riktigt närvarande och får inget flöde i din dans. Hur komma vidare? Här några vanliga frågor och lite tankar kring hur man kan fördjupa sin Lifedancing-praktik.
Q: Varför är det så viktigt att värma upp innan dansklassen?
A: Underskatta inte uppvärmningen – den gör ofta en enorm skillnad för kvalitéen på din danspraktik. När du kommer i god tid hinner du landa i dig själv, i gruppen, i rummet. Känn in, känn efter vad du behöver. Kanske vila stund om du är trött, kanske sätta dig i rörelse direkt. Utforska… vad är det som tar dig till närvaro, avslappning och flöde just nu?
Q: Varför övar vi alltid centrering och grundning? Jag tycker det är tråkigt, särskilt grundningen, och väntar bara på att den ska ta slut så jag får börja dansa.
A: Centreringen och grundningen fungerar bäst om man går in i dem helt och fullt. Testa att gå ännu djupare in i övningarna: försök känna kroppen inifrån med så mycket närvaro som möjligt (istället för att betrakta kroppen utifrån, som ett objekt). Surfa med på andningsvågen, inifrån och ut. Kom hem till dig själv – djupare och djupare.
Q: Det händer inget i jordfasen. Receptivitet… ta emot sig själv… det känns bara konstigt. Och varför rör sig folk så lite? Jag trodde det här var en danskurs?
A: Försök ha tålamod. Fördjupa relationen med kroppen genom att öva receptivitet i jordfasen: prova att lyssna in dig själv, förutsättningslöst. Öva på att vara närvarande med det som är. Ur det stiger ofta en djupare, mer förankrad rörelsefrihet.
Q: Jag är fruktansvärt stel i kroppen och känner mig liksom avstängd. Vad ska jag göra?
A: Du är inte ensam, det är jättevanligt att kroppen känns stel och avstängd. Försök möta upp det stela med närvaro, även om det känns svårt. Prova att följa gudningarna från ledaren… lägg uppmärksamheten i olika kroppsdelar och rör på dem försiktigt. Jord: fötter, knän, ben. Eld: höfter. Vatten: huvud, nacke, hals. Luft: bröst och bröstrygg, midja, armar, händer. Se vad som händer.
Q: Jag är småbarnsförälder, har andra människor runt mig 24/7 och när jag kommer till dansen vill jag bara vara med mig själv och dansa min egen dans. Är det OK?
A: Absolut! Självklart! Vi förstår!
Q: Jag hamnar liksom utanför mig själv när jag dansar tillsammans med andra, särskilt i eldfasen. Hur kan jag vara kvar i mig själv, och samtidigt möta andra?
A: Viktigt att jobba mer med centreringen så du inte tappar bort dig själv när du möter andra. Tänk närvaro, tänk gränser, tänk integritet. Du kan också prova nya rörelser, t.ex. genom att härma hur andra dansare rör sig. Kan ta dig hem till dig och dessutom vara oväntat inspirerande och kul.
Q: Hur dansar man vattenfasen? Släppa taget, överlämna sig… det är för abstrakt. Jag fattar inte.
A: Testa att följa instruktionerna så konkret som möjligt… aktivera hela kroppen, släpp huvudet och låt den monotona trummusiken bära dig. Försök slappna av in i rytmen, se vad som händer.
Q: I luftfasen verkar alla så kreativa och öppna. Själv känner jag mig obekväm och utanför. Frihet, lätthet… knappast. Hur gör jag?
A: Prova att lägga uppmärksamheten i bröstet… vila där en stund… kommer det rörelseimpulser? Isåfall, släpp fram, släpp igenom. Om inte, använd händerna och armarna för att få kontakt med bröstkorgen. Tänk expansions, öppenhet.